Ändrad livsstil ökar hälsan

Halvsidesförlamning efter stroke leder till minskad rörlighet. Förlamad muskulatur tillsammans med minskad rörlighet ger minskad förbränning. Följden kan bli viktuppgång som i sin tur gör det ännu svårare att röra sig och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Vad går det att göra för att ändra sin livsstil? Frågan ställs till Hälsopedagogen och Legitimerade Sjukgymnasten Anna-Carin Lagerström som är en flitigt anlitad livsstilscoach som föreläser om kost och rörelsenedsättning både i Sverige och internationellt.

– En vanlig föreställning är att den som har nedsatt rörelseförmåga inte kan gå ned i vikt eftersom det blir mycket stillasittande. Men det är faktiskt ännu viktigare med kosten, vad och hur mycket en person äter, säger Anna-Carin.

Kosten väg till hälsa

Hon ser viktkontroll som ett sätt att öka den individuella hälsan, rörligheten och möjligheten att kunna vara aktiv. Övervikt gör det omvänt svårare både att träna och att klara av vardagliga aktiviteter. Med en mage som är i vägen är det svårt att böja sig ned. Det minskar den redan nedsatta rörligheten och leder ofta till isolering. Livet krymper.

Även risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar markant liksom att få en till stroke. Ett sätt att minska risken för ny stroke är att minska på kost som kan underhålla inflammationer i kroppen, exempelvis socker och rött kött.

Lägre förbränning

En person som håller sin vikt är i energibalans, det vill säga att hon får i sig lika mycket energi som kroppen förbränner. En person som ökar i vikt äter mer än vad kroppen förbränner.
För den som har halvsidesförlamning går det åt betydligt mindre bränsle – energi – än för den som har full rörlighet.

– Kroppens muskelmassa kan ses som en motor. De muskler som är förlamade är stumma och kräver därför ingen energi. Motorn blir då mindre och kräver mindre bränsle eller kalorier, förklarar Anna-Carin.

Tyvärr är kunskapen om nedsatt rörelseförmåga och kost generellt låg hos sjukvårdspersonal, menar Anna-Carin.

– Vårdpersonal tittar ofta på hur mycket en person väger i förhållande till längden och låter det vara måttstock för dagsintaget av kalorier. Det blir för många kalorier eftersom en person med rörelsenedsättning inte har lika stor motor i kroppen, säger hon.

I genomsnitt kan man säga att en personer med rörelsenedsättning bör äta ungefär 1600 kalorier per dag för att behålla sin vanliga vikt, säger hon. Jämförelsevis är det en kalorimängd som för personer med full rörelseförmåga är vanlig vid bantning.

Nyttigt kan vara billigt

Är inte mycket som är nyttigt ofta ganska dyrt, till exempel hälsokost-hyllornas utbud av alger, chiafrön och energibars?

– Visst kan det vara det, instämmer Anna-Carin. Men kål, torkade ärtor, bönor och linser, lök, potatis, morötter och havregrynsgröt är förhållandevis billig mat. Att äta mindre kött är också bra för plånboken.

Energidrycker och energibars är sällan hälsosamt, menar Anna-Carin. De är framtagna för att täcka energibehovet för ett mellanmål eller måltid för en person som inte har någon funktionsnedsättning och är fysiskt aktiv. Om en person med rörelsenedsättning intar dem finns det risk att denne ökar i vikt.

Anhöriga har en viktig roll

Det viktigaste för att hålla vikten är att minska på det som ger snabb blodsockerhöjning, de snabba kolhydraterna, det vill säga socker och vitt mjöl. Som anhörig är det därför viktigt att hjälpa till genom att sluta handla fikabröd, läsk, juice, godis och chips.

Anhöriga kan gärna hjälpa till att förbereda bra mellanmål, till exempel genom att skära upp fruktbitar, tycker Anna-Carin. Många med rörelsenedsättning har svårt att skära frukt och grönsaker själva. Uppskuren frukt är lättare och mer lockande att äta. Osaltade nötter i små mängder ger också en bra mättnadskänsla och är nyttigt. Hon tipsar om att göra morotsstavar och förvara i en kopp med kallt vatten i kylskåpet. De håller sig då fräscha och är lätta att ta till när suget sätter in.

– Strunta i bullarna när det är fikapaus i afasiföreningen och servera fruktsallad, nötter eller smoothies på kesella, lättmjölk och frukt i stället för fikabröd, uppmanar Anna-Carin. Eller erbjud smörgåsar på grovt bröd med ett tunt lager av light-philadelphiaost, en kalkonskiva och grönsaker.

Tips för viktkontroll

Kosten:
• Satsa på mat som gör dig mätt utan att i onödan höja blodsockret. Protein: kött, fisk, fågel och ägg ger bra mättnad. Lite fett i maten är också bra för mättnaden.
• Undvik allt som innehåller socker, såsom godis och läsk, och även vitt mjöl såsom vitt bröd och pasta. Det ger snabb blodsockerhöjning vilket gör att insulin utsöndras vilket är vårt starkaste fettinlagrande hormon.
• Hoppa inte över måltiderna. Om du äter regelbundet är det lättare att inte över-äta när du väl äter.
• Ät mindre portioner. Lägg upp maten på en mindre tallrik. Det skapar en illusion om att du får äta lika mycket som tidigare då tallriken blir fylld.
• Fyll halva tallriken med grönsaker som vuxit upp ovanför jorden. De har ett lägre energivärde än grönsaker som växer under jord.
• Gör i ordning morotsstavar och gurkbitar och förvara i en kopp kallt vatten i kylen för att ta när du är småhungrig. Osaltade nötter, skinka eller små bitar ost är också bra mellanmål.
• Be om en barnportion eller doggy-bag om du äter på restaurang. Förklara att du har en låg förbränning och inte kan äta så stor portion.
• För matdagbok någon vecka ibland där du skriver ned allt du äter varje dag. Den som har svårt att skriva kan spela in röstmemon eller fotografera av maten.

Uppmärksamma viktuppgång tidigt, så att du kan göra något åt den:
• Försök att väga dig regelbundet även om det kan vara svårt att balansera på en våg. Vissa vårdcentralerna har sittvåg som du kan låna.
• Titta på dig själv i en helfigursspegel så att du ser när du ökar i vikt.
• Att mäta midjemåttet regelbundet är ett annat sätt att ha koll på om nya fettkilon smyger sig på.
• Undvik att använda töjbara mjukiskläder. Det minskar möjligheten att uppleva att till exempel byxorna stramar i midjan.

Text av Linda Bergfeldt, Afasiförbundet. Texten publicerades första gången i Tidningen Afasi 3-4 2015