Sex och samlevnad

Det är alla vårdgivares ansvar att ta upp frågan om sex och samlevnad efter en hjärnskada. Det menar Stefan Balogh som arbetar som legitimerad arbetsterapeut och sexolog vid Bosse Råd Stöd & Kunskapscenter vid Stockholms läns landsting.

– Om frågan inte tas upp så blir vårdtagaren inte bekräftad som en sexuell varelse, säger Stefan.

Efter en hjärnskada och afasi är det lätt att känna tvivel och osäkerhet på den egna sexualiteten och förmågan. Det finns många obesvarade frågor. Kanske har balansen i en parrelation blivit förändrad när den ena har ett större vårdbehov. Det finns en rädsla att inte veta vad det är som kan fungera. Vad man egentligen kan göra fysiskt och vad skulle man kunna göra. Det är oavsett ålder, om man lever i en parrelation eller är ensam och gärna vill träffa någon.

– Alla vårdgivare har ett ansvar att ta upp frågan om sex och samlevnad, menar Stefan.

Det kan man göra tidigt i kontakten och det är vårdens uppgift att informera om vart man kan vända sig. Att inte ta upp frågan kan rent av vara kränkande. Vårdtagaren kan markera till vården att det här är viktiga frågor för mig men det är vårdens uppgift att ta hand om frågan.

Olika frågor för olika yrkesgrupper

En läkare som informerar om skadan kan ta upp att även sexualiteten kan påverkas. Som sjukgymnast kan man ta upp träning som hjälper för den fysiska rörligheten. Arbetsterapeuten kan ge råd om hjälpmedel för förflyttning och om sexhjälpmedel.

Tillsammans med en logoped kan man träna på att hitta uttryck för det man vill säga som handlar om sex och samliv. I GAKK, Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation saknas oftast bilder som uttrycker en längtan efter intimitet.

– Sex och samlevnadsfrågor borde finnas med som en naturlig del i en persons rehabilitering. Det skulle leda till en ökad livskvalitet, avslutar Stefan.

Länk till Bosse Råd & Stöd Kunskapscenter

Artikeln publicerades första gången i Tidningen Afasi 2/2014. Text: Lisa Gunnarsdotter