Språkstörning

Språkstörning är en medfödd funktionsnedsättning som innebär att språkproduktionen, språkförståelsen eller användningen av språket är påverkad i någon grad.

En språkstörning är en medfödd funktionsnedsättning som innebär att ett barn som i övrigt har en normal utveckling och normal hörsel inte tillägnar sig språket som förväntat. I förskoleåldern är det 5 till 8 procent som har någon form av språkstörning. Internationella och svenska undersökningar visar att 1 till 2 procent av barn i förskoleåldern har en grav eller mycket grav språkstörning.

Språkets olika områden

Form – Formen (fonologi och grammatik) har med uttal och grammatik att göra. Det handlar om att kunna forma ljuden så att alla ljuden i orden kan uttalas, att böja orden rätt, att sätta dem i rätt ordning, att bygga meningar. Det innebär också att kunna höra skillnad på ord för att kunna göra skillnad mellan olika språkljud.

Innehåll – Språkligt innehåll (semantik) är begrepp och ordförråd. Det vill säga de ord, uttryck och meningar man förstår och kan. Om ett barn har svårt med språkets innehåll kan det till exempel ha ett litet ordförråd, svårt att plocka fram ord ur minnet och att sortera och kategorisera ord som hör ihop eller svårt att förstå instruktioner.

Användning – Hur användningen (pragmatiken) av språket går till är själva grunden för språket. Det innebär att det finns en mängd regler för hur vi kommunicerar och som gör att kommunikationen eller samspelet med andra underlättas. Det handlar om turtagning, att hålla en röd tråd i samtalet, att kunna ta den andres perspektiv, att ha en vilja att kommunicera, att ställa frågor, att förstå hur mycket motparten behöver veta för att kunna förstå budskapet.

En språkstörning visar sig inom ett, två eller alla tre av ovanstående områden. Den som har en grav språkstörning har svårigheter inom alla tre områden eller möter omfattande hinder inom ett av dem. Språkstörning kan förekomma med andra funktionsnedsättningar, men definieras av att det är barnets mest framträdande funktionsnedsättning. Vid flerspråkighet uppträder en språkstörning i båda språken.

Att lära och minnas

Med en språkstörning behövs många fler repetitioner för att lära in begrepp och fakta. Språkstörningen gör det svårare att lagra kunskaperna på smarta sätt, med kopplingar till andra begrepp och fakta. Många har ett begränsat arbetsminne vilket innebär förmågan att lagra och bearbeta information för stunden. Det påverkar både förmågan till språklig bearbetning och förmågan att hålla siffror i minne och matematisk problemlösning. När man ska lära sig läsa kan det vara svårt att sätta ihop bokstavsljud till ord, att sätta ihop ord till meningar och att läsa och förstå ord man inte känner igen. Det kan också vara svårt att ”läsa mellan raderna”. Klockan kan vara svårt att lära sig då tid är abstrakt och kan vara svårt att förstå sig på. Tidsuppfattning kan även en del ha svårt med.

Skolan

Barn i förskoleåldern som har en grav språkstörning har oftast kvar sina svårigheter i skolåldern, men då kan de se annorlunda ut. I stället för svårigheter med uttal och meningsbyggnad kan de visa sig som olika slags läs- och skrivsvårigheter. En språkstörning får olika konsekvenser för lärandet och utvecklingen. I dagens skola förväntas eleven ha analysförmåga, kommunikativ förmåga, förmåga att hantera information, begreppslig förmåga och metakognitiv förmåga. För dessa förmågor behöver barnet behärska språket väl. Den språkliga miljö som skolan innebär tar extra mycket energi för ett barn med språkstörning. Det gör att många barn inte har så mycket kraft och energi kvar till att göra läxor efter skoldagens slut.

Anpassningar

Använda mycket visuellt stöd som bilder, handalfabetet och tecken. Presentera information och fakta så att de kan tas emot via flera sinnen. Att använda AKK (alternativ och kompletterande kommunikation), alternativa lärverktyg, anpassade material och läromedel är bra komplement och stöd. Personer med språkstörning har en förhållandevis stark visuell, ickespråklig förmåga.

Skapa en tydlig struktur
, där dagar och lektioner följer ett mönster. Detta bidrar till trygghet och förutsägbarhet, samt avlastar minnet så att mer energi kan läggas på skolarbetet.

Ge barnet tillräckligt mycket tid att formulera sig. Elever med språkstörning behöver extra tid för att klara skolarbetet.

Tala i korta meningar och förklara svåra ord. Använda ett tydligt tal och anpassa talhastighet och ordval. Var observant på att barnet har förstått. Hjälp barnet att fokusera på den som talar och använda tydliga uppmärksamhetssignaler, till exempel genom ord eller tecken.

Ge barnet stöd i att bygga upp ordförrådet. Stärk begreppsbildning och kategorisering genom att tydliggöra innehållet och ge orden samtidigt med upplevelserna. Erbjud många tillfällen till repetition med variation.

Bjud in barnet i naturliga samspelssituationer och ge många möjligheter till samtal med andra och knyt an till det egna intresset. Bekräfta att du förstår vad barnet säger, men tala också om när du inte förstår.

Personer med språkstörning kan vara extra ljudkänsliga och kan därför behöva en lugnare klassrumsmiljö. Exempel på anpassningar kan vara att erbjuda hörselkåpor, skärmar och använda möbeltassar, gardiner och akustikplattor för att skapa en bättre ljudmiljö som gynnar alla.

Uppläst text

Talböcker och ljudböcker är inte självklart bra för den som har en språkstörning. Trots att en person har en god hörsel kan man ha svårt att urskilja, höra och tolka ljud. Det kallas auditiva perceptionssvårigheter, och är vanligt tillsammans med språkstörning.

Vuxen med språkstörning

Språkstörningen kan kvarstå under skolåren och ända upp i vuxen ålder, men ändrar karaktär. Det finns få studier om hur det är för vuxna med språkstörning. Endast några få kvalitativa studier.

Läs mer om språkstörning i informationsbroschyren

Bli medlem i Afasiförbundet/Talknuten

Källa: Information hämtad från Specialpedagogiska skolmyndigheten webbplats www.spsm.se, Språktutveckling och språkstörning hos barn av Ulrika Nettelbladt & Eva-Kristina Salameh 2007, Marianne Ors 2003